Parallell process - Parallel process

Parallell process är ett fenomen som noteras mellan terapeut och handledare, varvid terapeuten återskapar eller parallellerar klientens problem genom att relatera till handledaren. Klientens överföring och terapeutens mottransferens uppträder alltså i spegeln mellan terapeut / handledare-förhållandet.

Ursprung och natur

Uppmärksamheten på parallellprocessen uppstod först på nitton-femtiotalet. Processen benämndes reflektion av Harold Searles 1955, och två år senare använde T. Hora (1957) först själva termen parallellprocess - med betoning på att den var förankrad i en omedveten identifiering med klienten / patienten som kunde sträcka sig till rösttonen och beteende. Handledaren antar således det centrala problemet med terapin i övervakningen, vilket möjligen öppnar en process för inneslutning och lösning, först av handledaren och sedan av terapeuten.

Alternativt kan handledarens egen motöverföring aktiveras i den parallella processen, för att återspeglas i tur och ordning mellan handledare och konsult, eller tillbaka till den ursprungliga patienten / hjälparadynen. Även då kan emellertid noggrann undersökning av materialet fortfarande belysa den ursprungliga terapeutiska svårigheten, vilket återspeglas i den parallella situationen.

Se även

referenser

Vidare läsning

• HF Searles, "Informationsvärdet av handledarens känslomässiga erfarenhet" Psykiatri (1955) 18: 135-146.
• MJG Doehrman, "Parallella processer i övervakning och psykoterapi" Bulletin of Menninger Clinic (1976) 40: 3-104
• HK Gedimer "Parallellismfenomenet i psykoanalys och övervakning" Psychoanalytic Quarterly (1980) 49: 234-255